Hemma på vår gård.....................

Nu står hon då här. Föga anar hon vad som väntar henne. Sällan har en vår-tvagning blivit mer uppskattad än den hon fick häromdagen.

Se så lyckligt hon strålar

Före Efter

E 20

Lilla Blå laddades hårt vid påfarten till E20 och skuttade glatt upp i de erforderliga 110 Km/h som dess ägare krävde av den. Inget annat var heller att vänta då bilen bara rullat 11 600 mil. Vilket för en B20 kan betäcknas som knappt inkörd.




Chauffören mådde som en kung där han satt väl omhändertagen och omhuldad av diverse lyx såsom handskfack i äkta ek-imitation.





Skärmkanterna vibrerade av lycka över att återigen få känna frihet och vindens brus.



Sportluftsfiltret sög i sig syre som någon som just blivit räddad ur ett brinnande inferno.







Extraljusen vinkade glatt till alla mötande medtrafikanter

Och vänster bakdäck hade nästan precis samma vinkel som sina övriga 3 kamrater...........................

Hemresan

Euforiskt lyckliga styrde de sedan hemåt. Hemfärden varade i cirka 3 min
sedan var det dags att ge Lilla Blå lite färdkost. Då batteriet inte var i något vidare skick bestämdes att Lilla Blå skulle stå på tomgång en bit ifrån macken medans en av de stolta ägarna skulle fylla en dunk bensin. Nu ville det sig dock inte bättre än att den andra ägaren klåfingrit började leka med choken och den Lilla Blå tvärdog.

Batteriet orkade inte ens lysa upp instrumentpanelen och än mindre snurra liv i den vackra B200K motorn igen . Startkablar innhandlades och snart spann hon som en astmatisk kattunge igen.

Efter detta lilla missöde återupptogs hemfärden på nytt. Ekipaget väckte stor uppståndelse där det värdigt gled fram på Eskilstunas gator. Folk vände sig om och titta storögt på skönheten. Nåja det kan förstås även berott på den skrikande fläktremen som lät som en Indian indränkt i honung och fastsurrad vid en myrstack.

Snart hade följet tagit sig ut ur Eskilstuna och ner på motorvägen...............

Första intrycket

Sagan om den "Lilla Blå"

På påskdagen 2007 satte 2 lycksökande män kurs mot Eskilstuna. Ty där hade de hört att det fanns just vad de sökte.

Något blått, något vackert, något med den rätta patinan, något som skulle förgylla deras tillvaro.




När de kom fram till sin resas mål bubblade de båda av lycka. Där stod hon så äntligen. Denna vackra: VOLVO 360 GLS - 85



Hon såg visserligen lite trött på livet ut. Men vem skulle inte vara det om man stod ensam och övergiven omringad av mängder av blänkande kebabpulkor och upputsade svenne saabar.




De båda männen var dock fast beslutna att väcka denna fallna ängel till liv igen.
Kosta vad det kosta ville. Sagt och gjort pengar och ägarbevis bytte snart händer.